Vardags-jävla-lunk.
Jajämensan, här kommer det igen med sin fulla jävla kraft. Vardagen tar bryskt omkull mig som en rafsig handflatsfan mot kinden.
Menlöshet, tråkighet, lunk, lunk jävla-lunk. Jag vill till grekland och bada i spännande salta hav och äta konstiga sallader, jag vill ha sommar och köra på en ful trampmoppe i 30 km/h, jag vill ha ett staffli och oljefärger och börja måla, jag vill inte ha två barn villa hus och hund.
Men just nu är det mest bara menlöshet. Har inte engagemang, lust, ork, och fanvetjag. Jag skulle vilja lägga mig och sova ett par månader och vakna upp med en söt flicka i köket, en atelje i garaget och en snäll katt med trevligt kurrande. Det skulle vara trevligt på alla sätt och vis. Men en sak som alla för eller senare är tvungna att lära sig att acceptera (förutom de där jävla stureplan-bratsen) är att man måste jobba om man verkligen vill ha något. Vill du ha den söta bruden i ditt kök får du dra runt på tusen fester och strula med vartenda kiosko du stöter på, ändå tills du liksom hit the jackpot och får till flytet. Vill du ha din atelje i garaget räcker det inte med att ha viljan att uttrycka sig. Du måste ha cash, penslar och inte minst ett bra garage. Katten däremot är väl igentligen inte något problem, det gäller bara att hitta en med det rätta spinnandet.
Jag känner mig som en klagande gammal gubbe. "Det var bättre förr, då man slapp känna att saker och ting var menlösa och gick åt helvete. Det var bättre förr när det inte fanns några jävla brats som drog omkring och var så jävla tuffa med sina i-pods och sina 50-kronors cider. Det var bättre förr då man bara var tvungen att fara på logen och ta första bästa flicka för att få sig färdiglagad mat och ett skönt skjut då och då. Det var bättre förr."
Hey, nu har jag skrivit lite. Hoppas någon har lajbans åt det här iallafall.
Menlöshet, tråkighet, lunk, lunk jävla-lunk. Jag vill till grekland och bada i spännande salta hav och äta konstiga sallader, jag vill ha sommar och köra på en ful trampmoppe i 30 km/h, jag vill ha ett staffli och oljefärger och börja måla, jag vill inte ha två barn villa hus och hund.
Men just nu är det mest bara menlöshet. Har inte engagemang, lust, ork, och fanvetjag. Jag skulle vilja lägga mig och sova ett par månader och vakna upp med en söt flicka i köket, en atelje i garaget och en snäll katt med trevligt kurrande. Det skulle vara trevligt på alla sätt och vis. Men en sak som alla för eller senare är tvungna att lära sig att acceptera (förutom de där jävla stureplan-bratsen) är att man måste jobba om man verkligen vill ha något. Vill du ha den söta bruden i ditt kök får du dra runt på tusen fester och strula med vartenda kiosko du stöter på, ändå tills du liksom hit the jackpot och får till flytet. Vill du ha din atelje i garaget räcker det inte med att ha viljan att uttrycka sig. Du måste ha cash, penslar och inte minst ett bra garage. Katten däremot är väl igentligen inte något problem, det gäller bara att hitta en med det rätta spinnandet.
Jag känner mig som en klagande gammal gubbe. "Det var bättre förr, då man slapp känna att saker och ting var menlösa och gick åt helvete. Det var bättre förr när det inte fanns några jävla brats som drog omkring och var så jävla tuffa med sina i-pods och sina 50-kronors cider. Det var bättre förr då man bara var tvungen att fara på logen och ta första bästa flicka för att få sig färdiglagad mat och ett skönt skjut då och då. Det var bättre förr."
Hey, nu har jag skrivit lite. Hoppas någon har lajbans åt det här iallafall.
Kommentarer
Trackback